Tillbakablick på fjolårets träning

Pga allt regn förra året blev  det inte så mycket spårträning som planerats. Den träning som blev, var iaf lyckad. Chellsi har ett stort spårintresse och är mycket nogrann i sitt nosarbete. Det har mest blivit tömörning, men nosen var djupt i spåret även vid lite mer frihet. Hon visar även intresse för apporterna, men vi måste jobba mer med markeringarna, då hon gärna vill fortsäta spåra efter en snabb koll på apporten/leksaken. Godis i spåret nonchalerar hon.

Momentträning har det blivit betydligt mer av.  Ingån och avlämning av apport är  inte riktigt färdigt än. Hon släpper apporten innan hon sätter sig, så där har jag en del att klura på. Funderar på att lära in avlämning framifrån, innan ingång till fotposition.

Och den där tandvisningen ska väl bli bra om si så där 2-3 år (fniss). Hon kan iaf fall sitta med alla fyra tassarna i backen då någon tar mig i hand och sen sträcker ner handen mot henne. Extern belöning funkar jättebra då.

Inkallningen fixar hon gallant. I början blev det många tjuvstarer, men det har blivit bättre efter hand. Ingången måste vi fortsätta träna separat, då det kan bli en lite vid båge emellanåt.
Vid före-kommandot går hon ut direkt i raskt tempo och stannar med framåtsträvan. Nu är det bara för mig att få henne fortsätta gå till

stannaordet kommer och att därefter gå fot.

I linförigheten/friaföljet har vi fin kontakt, men hon släpper den 

ibland, så där får jag lägga mer tid. Kan bli lite sneda sitt då och då.

Nu  under vintern har vi tränat mycket på ställandet. Det tog tid att få till det, då hon gärna lade sig, men nu har det äntligen börjat fungera.Snabba stopp blir det också. Så känns det iaf. Nu har sättande vid halterna blivit lidande utav den träningen, men det oroar mig inte särskilt.

 Ett par budföringar har det också blivit. Hej hopp va roligt att springa och dessutom ha en mänsklig stoppkloss som avslut.

2013 har börjat bra för oss. Ja, det kunde inte börja bättre. Efter en 

del snack med vet och halvt om halvt vadslagnig, så blev det höft-

 röntgen av "Lillan" . Oiii, så lycklig jag blev när avläsningen kom. HD A , knä ua. 

Nu längtas det efter våren så vi kan köra igång träningen igen. 

Då ska även Usah få komma igång med sin träning. Hon har mest varit hussehund i vinter. 

                                                                                         

                                                                                          

                                                                                      

                                                                                      

  
                                                                             

                                                                   

                                                                                                 

                                                                            

                                                                                   

Tre månader sen sist.

Det är ett tag sen sist, så nu är det dags för en uppdatering med nya bilder.

Har inte hänt så mycket i hundträningen, då Chellsi haft några urinvägsinfektioner att kurera. Vanlig vardagslydnad är vad som tränats. Typ sitt och ligg, stanna kvar. Prio 1 har varit och är fortfarande, att inte dra vid koppelgång. Och att det inte är läge för bus och lek med mamma Usah vid sådana tillfällen.

Lite annan träning har det dock blivit.Hämtaleken är rolig tycker Lillan. Iaf inomhus.När vi tränar ute vill hon helst leka själv med sakerna, oavsett om det är apan, kaninen, apportbocken eller spårpinnen. Men ,några gånger har vi lyckats. Döm om min förvåning när vi tog fram de två sistnämnda. Hon tog dem utan tvekan och levererade

till mig redan första gången jag tog fram dem utomhus. Ok, jag var förutseende nog att ha lina på henne, så att vi inte skulle misslyckas. Den behövde jag nästan inte använda, men så jobbade jag mig blå i nyllet för att hon skulle förstå att vi skulle ha roligt tillsammans med grejerna.

Några korta valpspår har vi också hunnit med. "Min skog" ser inte ut som förr efter att Dagmar dragit fram. Där som det var så bra att göra korta spår. Spårintresse har hon, lilla fröken, så det räcker och blir över. Godis och leksak är inte så viktigt då. Lade en spårpinne i spåret och kamprullen som slut senast. Gissa om jag blev förvånad när hon markerade med att gripa dem. Då blev det massor med beröm, godis och skojsigheter. Hoppas att det blir lika nästa gång vi spårar.

Usah har fått några plockepinn-spår och lydnaden har vi också kommit igång med igen. Klurar ännu på hur vi ska hitta tillbaka till linförigheten/fria följet och apporteringen.

Nu snart stundar det kennel-läger och då blir det träning hela dagarna. Ska bli så kul att att träffa alla härliga Haussare igen. (Ett helt, långt år sen senast). Och få se C-valparna, hur de har vuxit och utvecklats. Så roligt att alla fem kommer. Alexej och Aaron kommer också. + några ur Vixi´s D-kull.

Lite fotografering har det också blivit. Inte lätt precis när man själv ska hålla reda på kamera och två vildhjärnor till vovvar.

Vart är du på väg? Har du hittat nåt?

Mor och dotter kommer i full fart när jag ropar.

Hämtaleken fungerade utomhus också. Den här gången.

Titta vad jag har hittat.

Med en liten spårpinne kan man också ha roligt tillsammans.

Apportbocken ligger stadigt i munnen, trots farten.

Chellsi´s första apportering

Har du något gott till oss?

Tre veckor har gått

Nu har det gått tre veckor sedan valparna flyttade till sina nya hem. Chellsi blir ju kvar här med oss, så abstinensen är inte alltför svår. Har ju inte tid med det, med alla valpbestyr i julstöket. Dessutom vet jag att de har fått toppenbra hussar och mattar, som kommer att ge dem massor av roliga aktiveter, trygghet och mängder med kärlek.
Jag har hunnit med det jag skulle vad gäller julen. Har ju inte varit det bästa vädret för mina leder, så jag har inte kunnat vara ute med vovvsen på det sätt som jag önskat. Det har dessutom varit halkit värre under fötterna. Alltså har det mesta av aktiviterna skett inomhus.
Julafton tillbringade vi hemma. För att Kjell skulle få hjälp att äta upp lutfisken, så hade vi ett par grannar till hjälp. Själv åt jag av allt annat gott som hör julen till. Chellsi tycke nog att de ägnade sig alltför mycket åt maten, istället för att prata, kela och leka med henne, men hon uppförde sig som en fin flicka ändå.
Sen på kvällen, när vi blivit själva, så röjde Usah och Chellsi i vild tafatt och dragkamp. Det var fullt ös tills det var dags för nattamaten och sista kissrundan. Så julaftonsnatten sov Chellsi från det vi gick till sängs fram till halvsjutiden på morgonen. Rörde inte ens på örat när vi var upp på natten.
Det var så skönt att få en lugn natt, då Chellsi har haft svårt att koppla av pga en lätt urinvägsinfektion. Nu har hon fått antibiotika, så hon snart blir fri från kisseriproblemen.

Chellsi, mamma Usah och jag.

Hej lillebror. Alexej (ur Usah´s A-kull) och

Cergej kommer att bo tillsammans i Sundsvall.

Cegej och matte, Jenny Karlsson, Sundsvall.

Cergej och husse, Johan Larsson, Sundsvall.

Matte Elisabeth Rikkinen, Göteborg är mycket

förtjust i lilla Chess.

Chess ligger bra på husses arm.

Husse heter Tauno Rikkinen och bor

Göteborg.

Chester och hans husse, Anders Fahlen.

Kramfors är deras hemort.

Cvea har flyttat till Ljunby, där hon bor med sin

husse, David Blomberg.

6-veckors-porträtt

Nu har valparna hunnit bli 6 veckor och har fått komma ut till trädgården korta stunder ett par gånger per dag. Trots att det är både kallt och blött, så är de ganska framåt, även första gången de kände blött gräs under tassarna. Några längre utflykter från trappan, vilken de ganska snart kom underfund med hur den skulle forceras, gör de inte, men de vidgar sina rundar mer och mer för varje gång. Ska bli roligt att se hur kavata de är när de kommer ut till första snön.

Här nedan ses de efterlängtade huvudbilderna, som är tagna samma dag valparna blev 6 veckor.

Chellsi, tik 1

Cergej, hane 1

Chester, hane 2

Chess, hane 3

Cvea, tik 2

Har försökt lägga ut en filmsnutt på facebook, men inte lyckats. Får hålla till godo med några bilder på valparnas första utomhus-vistelse.

Världens är så stor, så stor.

Chester, hane 2

Huvudbilder

Tik 2

Tik 1

Hane 1

Hane 2

Hane 3

Tik 2

Ännu större boende.

Igår blev de ljuvliga små liven 4 veckor, alltså är det dags för porträttfotografering igen. Vi gjorde vårt bästa idag för att få bra bilder. Med tanke på att de blir rörligare och busigare för varje dag, så fick vi riktigt bra bilder på var och en.

I morse fick de komma ut från valphagen för första gången. Passade på att ha en "inkallningsövning" med dem, när de följde efter mig=matskålen ut till köket. Usch, så stor världen blev, tycktes de tänka, när de kom till vardagsrummet. Sen skulle de även ta sig genom hallen, innan maten serverads i köket. De åt med god aptit efter sin långa och äventyrliga vandring. Efter maten skulle det nya reviret "pinkas" in, lite lek och avsyning av köket hanns också med, innan de knoppde in och sov. Länge!

Efter det har dagen rullat på med mat, lek, gruff, mys med mamma, gos med matte och husse och flera sovstunder. Själv har jag inte hunnit göra så mycket annat än gosat med valpar, bjuda på mat (till valpar, Usah och oss själva). Jo, just ja! Jag har krypit på alla fyra med stora pappersrullen under armen.

Hane 1 provar att "kampa" lite med

min tröja under en mys-stund.

Bäbbarna ligger tryggt i lådan med

mamma Usah framför.

Här har valparna en mjuk och mysig

sovplats på dagarna numer.

Tik 1

Tik 2

Hane 1

Hane 2

Hane 3

Större boplats.

Nu händer något varje dag. Valplådan har bytts ut till hage.

Och köttfärs ges i större portioner. Dessutom har de fått börja äta ur skål.

Det tog inte lång tid för de små att bli hemtama i sitt utökade boende. Nu har de även börjat med riktiga lekinviter. Lite tafatt ännu, men de blir säkrare och säkrare i sina rörelser. De t o m springer nu, men hua vad vingligt det är. Gruffas görs det också en hel del. Särskilt när någon som sover blir påhoppad.

Köttfärsen har de fått äta ur en skål, en och en, som en introduktion till stora gemensamma skålen. Första gången blev både valparna och jag väldigt kladdiga, men redan andra gången hade de fått bättre kläm på det där med matskålen. Två gånger har de ätit ur stora skålen tillsammans.Jisses vad kladdiga de blev. Hela hakan, huvudet, t o m upp på ryggen. Tassar och och ben ska vi ens fundera på hur de såg ut efter att de ätit stående i matskålen. Men,det var första försöket det. Redan andra gången var bordsskicket mycket bättre.

Bäst att vara nära mamma Usah, när

världen blivit så stor. En liten stund iaf.

Hela hagen kontrolleras ordentligt.

Lek finns det gått om utrymme till.

Skönt att krypa in i mamma Usah´s

"famn" efter upptäckarvandringen.

Strutsen stoppar huvudet i sanden. Usah

stoppar huvudet i kartongen.

Trots en stor pläd i en stor hage, är det-

ta bästa sättet att sova på.

Usah, där finns ju inga bäbbar!

Wow, ensam med maten.

Samling vid matskålen.