Tre månader sen sist.

Det är ett tag sen sist, så nu är det dags för en uppdatering med nya bilder.

Har inte hänt så mycket i hundträningen, då Chellsi haft några urinvägsinfektioner att kurera. Vanlig vardagslydnad är vad som tränats. Typ sitt och ligg, stanna kvar. Prio 1 har varit och är fortfarande, att inte dra vid koppelgång. Och att det inte är läge för bus och lek med mamma Usah vid sådana tillfällen.

Lite annan träning har det dock blivit.Hämtaleken är rolig tycker Lillan. Iaf inomhus.När vi tränar ute vill hon helst leka själv med sakerna, oavsett om det är apan, kaninen, apportbocken eller spårpinnen. Men ,några gånger har vi lyckats. Döm om min förvåning när vi tog fram de två sistnämnda. Hon tog dem utan tvekan och levererade

till mig redan första gången jag tog fram dem utomhus. Ok, jag var förutseende nog att ha lina på henne, så att vi inte skulle misslyckas. Den behövde jag nästan inte använda, men så jobbade jag mig blå i nyllet för att hon skulle förstå att vi skulle ha roligt tillsammans med grejerna.

Några korta valpspår har vi också hunnit med. "Min skog" ser inte ut som förr efter att Dagmar dragit fram. Där som det var så bra att göra korta spår. Spårintresse har hon, lilla fröken, så det räcker och blir över. Godis och leksak är inte så viktigt då. Lade en spårpinne i spåret och kamprullen som slut senast. Gissa om jag blev förvånad när hon markerade med att gripa dem. Då blev det massor med beröm, godis och skojsigheter. Hoppas att det blir lika nästa gång vi spårar.

Usah har fått några plockepinn-spår och lydnaden har vi också kommit igång med igen. Klurar ännu på hur vi ska hitta tillbaka till linförigheten/fria följet och apporteringen.

Nu snart stundar det kennel-läger och då blir det träning hela dagarna. Ska bli så kul att att träffa alla härliga Haussare igen. (Ett helt, långt år sen senast). Och få se C-valparna, hur de har vuxit och utvecklats. Så roligt att alla fem kommer. Alexej och Aaron kommer också. + några ur Vixi´s D-kull.

Lite fotografering har det också blivit. Inte lätt precis när man själv ska hålla reda på kamera och två vildhjärnor till vovvar.

Vart är du på väg? Har du hittat nåt?

Mor och dotter kommer i full fart när jag ropar.

Hämtaleken fungerade utomhus också. Den här gången.

Titta vad jag har hittat.

Med en liten spårpinne kan man också ha roligt tillsammans.

Apportbocken ligger stadigt i munnen, trots farten.

Chellsi´s första apportering

Har du något gott till oss?